JAG HAR FLYTTAT
My life wouldn't be the same without music and I can't figure out how I would be without it
I bristfälliga tankar om vad jag bör kunna skriva, vad ni vill läsa etc etc så kan jag länka några utav mina spotifylistor. Musik är som om någon annan uttrycker mina känslor. Jag vet inte om jag hade kunnat orka leva i tuffa tider utan min musik. Musik förenar människor. Musik är allting. Med risk för att låta lite överdriven nu. Men musik är någonting som verkligen stärker mig som person och många låtar speglar mig som person.
Här är mina tre mest humöranpassade listor: Eftermys (där du lämnade mig), Let me drum you down, Synar högre puls, break it. Det är en härlig blandning utav hårdrock, hardcore, rock, punk, punk-rock, kärleksballader, heartbreaks, kärlek, vännskap, dubstep, house, trance etc. Det där får mig att må bra. Vad får dig att må bra?
What is love, bady don't hurt me
Att jag gör fel får mig inte att framstå som en dålig person. Jag är mänsklig, så pass mänsklig att jag kan rätta till mina fel och råkar jag göra samma fel igen så får jag ordna det igen helt enkelt. För det är min skyldighet som person: att kunna se mina problem och att kunna åtgärda dem.
Jag är inte perfekt och absolut inte felfri. Jag röker och ibland (väldigt ofta egentligen) så fiser jag i soffan. Jag rapar vid matbordet och jag äter väldigt ofta med händerna i stället för att använda mig utav mina bestik. Jag har dåligt tålamod och tycker inte om att bli konfronterad alla gånger. Jag är tävlingsinriktad i allting och fuskar även i simpla kortspel som "finns i sjön". Jag är för nyfiken för mitt bästa och ibland så skvallrar jag (fast jag kan hålla riktigt hemliga hemligheter). När det blir för jobbigt så drar jag. Jag har aldrig lärt mig att stanna och blicka över.
Men jag kan se mina brister och fel. Jag vet vilka dom är och det är säkerligen flera brister än det här som jag har. Men jag har bra sidor också. Jag sätter mina vänners problem före mina egna, jag ställer 99% av alla gånger upp, jag är förstående, uppfinningsrik, kreativ, energisk, social, kan te mig i sociala sammanhang och kan anpassa mig över situationer.
Jag gråter förvisso inte till filmer som Titanic och jag har svårt att sätta mig in i hur en person kan gå in med ett automatgevär i sitt klassrum och skjuta ner sina kamrater en efter en MEN jag behöver inte kunna ge svar på allting och jag behöver inte gråta till Titanic. Jag kan förklara för ett barn varför det finns moln på himmelen och jag kan skratta till Dum och Dummare för det faller mig mer naturligt.
Jag är en rörig person. En rörig person med mycket bollar i luften samtidigt. Kanske för många drömmar som ska uppnås och kanske inte alltid dom rimligaste sådanna. Men jag tänker inte fälla krokben för mig själv.
Havin' the time of my life and I never feelt this way before
Senaste dagarna så har jag bara tänk på cross, cross och cross. Otroligt sugen på att köra nu. Fler tankar har varit bilköp och ångest över bilköp. Otroligt sugen på en Dodge ram. Annars så tränar jag och står i på jobbet. Stressar på och får otroligt dålig hy och idag kom lönen, halleluja!
Och vi badade i skumpa ända tills dess att solen gick upp igen
Du fanns överallt och ingenstans. Du strålade varmare än en sol och var tryggare än tryggheten själv och när vi andades samma luft så kändes allting så mycket enklare och ingen behövde få veta någonting. Friheten fanns i noterna som spelades i våra samtal och livet var så ljust även fast än det var mörkt och höst ute. Även om det aldrig var kärlek så var du en vän som fanns där, som såg det ingen annan såg och jag har aldrig varit så trygg med att vara jag som med dig. Soundtracket till mitt hearbreak.
Skillet - Comatose
RGB till Jerringpris och Juholt har avgått
Juholt lämnade även posten idag. Dom står utan partiordförande nu och det är ingen som är säker som efterträdare. Där emot är Thomas Boström en favorit så vi får se hur detta artar sig.
Min vecka i övrigt har bestått utav jobb, lite till jobb, lite häst, lite gym och lite vänner. Dessutom så blommade förkylningen tillbaka gånger 100 och jag är bara allmänt utmattad. Ni vet, när man lägger ner för mycket energi för att se till att alla andra mår bra och man plötsligt inser att man helt har glömt bort sig själv.. typ där är jag! Försöker att strypa telefonkontakt med de flesta under veckorna nu och har min timme framför Grey's varje dag. Kvalitetstid med sig själv helt enkelt. Mellan allt jobb, självterapi och gym så springer jag på sjukhus och hos kiropraktor. Dessutom så försöker jag att sova senast 21:30 varje dag för vid den tiden går ögonen i kors. Börjar ni se ett otäckt mönster med allt för få timmar per dygn? Det har jag redan sett och det börjar att göra ont i kropp och själ. Keep on moving, keep on breathing.
Nu går jag dagar i tröjan du hatar
Blickar framåt för året. Jag tränar, stenhårt 2ggr/veckan. Jag sköter mitt jobb i den obotliga optimistiska tanken om en fast tjänst. Jag ser över möjligheter av saker som jag kan kasta åt sidan detta år. Sälja, ge bort, kasta. Samtidigt som jag kryptiskt försöker övervinna den obotliga acnen som ständigt slår till vid helt fel tillfällen och med en stressfaktor på 100 så gör det inte saken så värst mycket lättare. Funderar över bilköp, tanken att ställa av min bil och byta ut den mot någonting nytt. Ser klädhögarna växa till berg likt Mount Everest i mitt rum och en säng med två täcken halvvägs ner på golvet. Kuddar överallt där dom inte bör vara och skräp på skrivbordet som borde fylla en hel svart sopsäck. Dammet på hyllor och fönsterbräda skulle kunna medverka i tusentals experiment angående dammallergi. Tavlan på Zpike är skymd bakom en högtalare och pappa har ramlat bort någon helt annan stans.
Medan Oliver ligger och sover på några tröjor nere på golvet så sitter jag här med hårfärg. Jag tänker inte ge upp hoppet om att få bort det röda, aldrig någonsin. Även om jag borde ha gjort det när den första biten hår lossnade av. Ikväll är det en ny kväll med nya möjligheter och ur mina högtalare så dånar det Norlie & KKV.
Lite kärlek, lite magi och lite envishet
Nu på kvällskvisten så har jag utforskat nya möjligheter för min omättade mage och mitt omättade sötsaksbegär. Det här året har verkligen börjat med all in gällande nyttigheter så som mat och träning. Det känns så oförskämt att skriva att ni inte skulle förstå hur pass mycket jag hade gått upp i vikt eftersom att jag i regel ändå är väldigt liten och nätt men dessa lovehandels.. dom välde ut över byxlinningar och trosor. Nu efter några veckor från bullar, munkar (you name it!) så har dom minskat! Dom är näst in till obefintliga och på råge av allting så har jag även börjat att utveckla en midja. En midja som jag har gått utan i 20 år. Jag har alltid varit väldigt rak i kroppen, en planka faktiskt, men nu.. nu börjar den att titta fram! Min kropp ställer in klockan på vuxenlivet och förbereder sig för att kunna skaffa barn helt enkelt eftersom att höfterna har vidgat sina vyer. Helt otroligt, här sitter jag och vill gå i skolan, vara 14år och nykär(/nyfull på första fyllan) igen. Jag antar att livet vandrar på så här i all evighet. Sorligt men sant.
Riktar blicken emot himmelen men siktar helt fel, ni borde rikta den ner för jag finns här mitt bland er
Men livet stannar inte här, det får inte göra det. Sorg kommer i olika faser, det börjar i chock när man inte riktigt kan ta in vad som har hänt. Somliga skriker ut sin vrede och andra blir förlamade. Sedan kommer reaktionen, då du frågar dig varför, saker och ting börjar bli tydliga och du förstår vad som har hänt (undertryckande, regression, förnekelse, projicering, isolering utav känslor). Där efter så börjar du att bearbeta, man börjar att acceptera vad som faktiskt har skett och livslusten kommer krypande tillbaka. När du där efter har tagit dig till att nyorientera så är det bara ett ärr kvar, livet börjar att fungera som vanligt igen men ärret kommer alltid att finnas kvar.
Det blir aldrig bra men det kan bli bättre. Men låt för i helvete inte livet stanna här, inte nu. Det kan få stanna en stund med fortsätt alltid att blicka framåt, ha siktet inställt på framtiden och lev för denne du saknar. Andas den luft som denne borde ha gjort.
Mitt i ett äventyr
Styr om mitt liv.
Även om det tvärt ner dalar
För att göra er införstådda på varför jag inte har underhållit er med sarkastiska texter och halvt djupa, inte alltid så genomtänka, budskap så kan jag berätta att det har att göra med julkaos på jobb och i hem. Överallt. Det har varit väldigt mycket senaste tiden på jobbet, somliga dagar har varit riktiga mysdagar medans andra dagar har varit stenhårt arbete från 06 på morgonen till 16-17tiden på kvällen. Nu börjar det bli "normalt" igen, om det någonsin kan bli normalt i detta yrke.. den lilla fritid som jag har haft har jag istället spenderat åt mina fina vänner, hund och familj. Minns knappt när jag slog upp datorskärmen senast.
Men jag har mycket på gång nu! Nytt år och nya tag. För att få lite självterapi så ska jag ge mig fan på att börja måla lite tavlor, började här om dagen men gav dock upp relativt snabbt då jag saknar sånt där tålamod. Vad ska det vara bra för? Dessutom har jag köpt ett gymkort och detta ska utnyttjas effektivt, åtminstonde fram tills i sommar (ja jag försöker lite i smyg bygga upp en snygg kropp till sommaren fast mest för min egna skull!). Jag har redan hunnit med ett besök hos läkaren detta år, all about my foot! Nu fick jag en ny remiss till nålstötar-mannen/kvinnan på neurofys. Läget just nu är antagligen en nervskada i foten som förhindrar funktionen helt enkelt och det bör läka sig själv men eftersom att jag upplever det till de sämre så får vi se vad som händer. Nästa vecka får jag äntligen träffa kiropraktorn igen, efterlängtat! Ryggen har till och från känts helt åt helvetet men det kan även bara vara överansträgning eller felaktiva lyft.
Så mesta dels försöker jag att bli en människa och få bort all stress i kropp och själ. Det går långstamt och det lär ta sin tid innan jag blir bra i sinnet men jag jobbar framåt. Då kanske ni tycker att jag är helt dum i huvudet som tar på mig miljoner fler uppgifter.. men då vill jag bara poängtera att jag mår bra när jag gör saker som exempelvis tränar eller målar (även fast tålamodet tryter). Jag ska finna mig själv igen för just nu är jag kaos och alla runt omkring mig är kaos vilket gör allting till en sjuhelvetes jävla massa kaos. Ni förstår mönstret.
I keep closin' my eyes but I can't block you out
Nu mera pryder sig skallen utav ett barr färgat i någon hiskelig färg som det inte riktigt går att sätta ord på. Armarna pryds av budskap så som "you can not kill what you did not create", en pistol med texten "live, laught, love", och hela familjen inbäddad med en ros. Högst upp på högra hanleden gömmer sig en otydlig text men som somboliserar Let's Jump och på fingret finns det en skymt av "hardcore". På foten gömmer det sig en "and I run cuz' life is to short" som är felstavat men med glimten ändå och upp på fotleden kan du tyda en ballong på väg upp. Även ett svagt M gömmer sig på fotleden som står för mormor och morfar.
Texten på min vänstra arm är för att hela tiden bli påmind om att ingen ska kunna bryta ner mig. Familjen finns nära i mitt hjärta då vi redan förlorat en som stod oss nära. Pistolen handlar om livet, en rysk roulett. Ballongen är för att bli påmind om att jag hela tiden ska sträva framåt och texten på foten är för att jag stressar igenom livet. Mormor och morfar säger sig själv om varför den ens finns. Hardcore på fingret fyller ingen större funktion mer än att den är rolig och jag är väl nog ingen mes. Let's Jump är för den otroligt underbara ponny som engång fanns i mitt liv och tog med sig en del av mitt hjärta när han flyttade norr ut. 
Tillbaka till verkligheten
Sitter här på min stol och håller alla tummar i världen, eller som jag äger åtminstone, om att det ska hålla sig milt och varmt ute fram till nästa år nu. In that case så kan vi nämligen köra hoj både lördag och söndag troligtvis! Gäller att passa på medan snön är borta och det ändå är behagliga grader ute för när snön väl kommer så får vi bittert vänta tills i vår. I alla fall jag för att jag har inga dubbdäck att dra på och känner mig inte allt för sugen på att köra i minusgrader. Så nu hoppas vi, (läs: jag), på att 2011 håller sig varmt och gärna utan blåst. Nytt år är på ingång. Nyår kan dock vara världens mest överskattade högtid. Jag ska gå in på bolaget och köpa alkoholfri skumpa, köra bil på aftonen och vaska min spyfria skumpa på alla fulla idioter.
Imorgon har jag sovmorgon! Jag börjar 07:00. Det är flera veckor sedan som jag inte behövde vara inne klockan 06:00.. det ska bli helt underbart att få sova ut! Sova ut och sova ut.. sova en timme till. Jag kommer väl antagligen att försova mig för det händer alltid när jag får börja sent.
Annars har kvällen spenderats på soffan med mamma. Stallet var det bara att fetglömma idag med eftersom att ryggen gör lite för ont och jag bör spara den lilla kraft jag har kvar till jobbet. Dock lär jag få skotta skit utav bara helvete imorgon.. priser som man får betala, smällar som man får ta!
All I ever wanted
Ibland så äter jag inte mitt första mål på dagen förens vid 4-5tiden på eftermiddagen. Ibland änu senare, så sent som runt halv 8 på kvällen. Där innan lever jag på cigaretter och cola. Jag borde inte vara vid liv.
Ibland så ser jag ingen anledning att komma hem. Jag känner mig inte hemma här och jag känner mig inte fri att göra vad jag vill - när jag vill. Jag borde inte vara här.
Ibland så åker jag förbi vårat gamla hus i Björklinge och känner mig mer hemma där än någon annan stans. Jag borde vara där.
Ibland så vill jag inte åka till stallet för klumpen i magen om att hon ska vara där är outhärdlig. Räddslan att åka på yttligare en utskällning eller få höra spydiga kommentarer. Jag borde inte behöva göra det.
Och ibland så andas jag i det tomrum som du lämnade efter dig
Fan vad allting suger just nu. Fan vad jag är bitter och grå. Dark and twisted. Borta. Jag skröt lite charmigt tidigare nu i höstas om hur jäkla bra allting gick och om jag ens var värd allt detta bra men nu börjar jag förstå att även det hade sitt pris. Bra saker kommer sällan utan dåliga nyheter och just nu strömmar dom in. Inte riktigt strömmar in men det börjar luta åt det sämre hållet. Foten är helt oacceptabelt värdelöst jävla dålig just nu, ryggen gör ont igen och jag misstänker (obeservera att detta är vad jag misstänker) att både rotationen i bäckenet har gått tillbaka, kotorna ligger fel och att det är minst en miljon knäckningar kvar på min skuldra för att få axeln i skick. Det gick helt enkelt lite för bra där ett tag, för bra för att vara sant för nu jävlar vänder det.
Men nu är det jul och det är glada tidernas tid. Dock har jag ingen julstämning än, det regnar ute och är cirkus 7+. Snön är på väg att smälta bort (inget mig emot) och det spritter inte så där härligt i kroppen längre. Jag önskar att min morfar kunde bli helt frisk, att den där cancern aldrig hade funnits och att han ska bli lika hurtig som förr. Jag önskar min mamma framgång det kommande år och att hon ska fortsätta att må bra. Jag önskar min bror lycka och tur inom crossen och karriär och jag önskar att min mormor ska fortsätta att hålla sig pigg och kry precis så som hon redan är. Det är vad jag önskar mig den här julen dock kan nog ingen bestämma framtiden för någon då naturen alltid har sin gång. Fast jag får väl alltid hoppas innerst inne.
